Det ligger fortfarande snö kvar i skogen och i skuggiga lägen är isen kvar längs älvens kant. Vi packade kaffetermosen och fiskespöna i fredags och åkte till fiskestället vi ofta återkommer till den här tiden på året.
Med den övertaggade hunden fäst i midjebältet och fiskespöt i högsta hugg rundade vi några blöta partier i skogen innan vi kom fram till älvens kant.
Det är i princip omöjligt att fiska samtidigt som man har en övertaggad hund som helst av allt vill apportera fiskedraget. Tillslut satt hon mest och ylade framför mig… Vi behöver träna på det här!
Eftersom att fisken inte nappade så övergick vi till att dricka kaffe och titta på forsande vatten, i vanlig ordning. Luften är kall för att vara mitten av maj men lugnet i naturen gör en lycklig ändå in i själen. Och myggen har inte vaknat ännu, vilket gör vårkvällar som dessa lite extra sköna!
Hade det inte varit för den övertaggade hunden som borde få sig en omgång lydnadsträning så hade jag nog kunnat stå där vid kanten och fiskat hela kvällen, även fast det inte nappade.
I fjol skrev jag att 2019 var året när jag skulle lära mig flugfiska. Jag nosade lite på flugfisket men det blev inte så mycket av det, kanske är det i år jag börjar ändå?