Kategori: Friluftsliv

Det ligger fortfarande snö kvar i skogen och i skuggiga lägen är isen kvar längs älvens kant. Vi packade kaffetermosen och fiskespöna i fredags och åkte till fiskestället vi ofta återkommer till den här tiden på året.

Med den övertaggade hunden fäst i midjebältet och fiskespöt i högsta hugg rundade vi några blöta partier i skogen innan vi kom fram till älvens kant.

Det är i princip omöjligt att fiska samtidigt som man har en övertaggad hund som helst av allt vill apportera fiskedraget. Tillslut satt hon mest och ylade framför mig… Vi behöver träna på det här!

Eftersom att fisken inte nappade så övergick vi till att dricka kaffe och titta på forsande vatten, i vanlig ordning. Luften är kall för att vara mitten av maj men lugnet i naturen gör en lycklig ändå in i själen. Och myggen har inte vaknat ännu, vilket gör vårkvällar som dessa lite extra sköna!

Hade det inte varit för den övertaggade hunden som borde få sig en omgång lydnadsträning så hade jag nog kunnat stå där vid kanten och fiskat hela kvällen, även fast det inte nappade.

I fjol skrev jag att 2019 var året när jag skulle lära mig flugfiska. Jag nosade lite på flugfisket men det blev inte så mycket av det, kanske är det i år jag börjar ändå?

Våren har kommit så pass långt att det äntligen går att fiska. Eller fiska har det väl gått att göra ett bra tag men nu är kvällarna ljusare och temperaturen lite mer behaglig.

Att packa kaffetermosen efter middagen och ta sig ut till lämplig fiskeplats är så himla härligt. Det behöver inte nappa, det gör inte ens något att vädret inte är superbra. Så länge jag får andas skogsluft och titta på älvens forsande vatten!

I år är tydligen året när jag ska lära mig att flugfiska. Jag lär nog få börja med att träna på land och tills dess att jag fattat grejjen med fluga så håller jag mig till mitt kastspö och kaffetermosen!

En onsdag mitt i veckan och middagen har snabbt städats bort. Vi lämnar den icke fiskesugna delen av familjen hemma och tar bilen till det vanliga fiskestället. Han med flugfiskespöt i handen och jag med mitt för säsongen nya kastspö. En kaffetermos i ryggsäcken och huden preparerad med myggmedel.

Jag väljer en plats vid älven där risken att fastna med spöt i buskar är minimal. Kastar kast efter kast men det enda som nappar är botten. Det gör inget. Jag fortsätter kasta ändå. I benfickan har jag ett reservdrag med mig, utifall jag skulle fastna till när jag har fastnat. Testar att byta drag. Det nappar ändå inte. Det gör inget. Jag tar en kaffepaus.

Byter fiskeplatser allt eftersom. Myggen är ihärdiga och letar sig in under kepsens kant. Det gör inte så mycket. Nästa gång får jag sätta mer myggmedel. Fortsätter att kasta, kast efter kast. Tills dess att klockan har slagit dags att åka hem. Ingen fisk den här gången. Men nästa gång tar jag dem allt!

Ett par timmar i skogen mitt i veckan gör gott för energinivån. Batterierna verkar bli svårare och svårare att ladda ju närmare semestern man kommer. Men det är nära nu ändå, fyra veckors avkoppling i rad. Kommer att bli underbart!

Det är söndag och dagen innan sista arbetsveckan före semestern. Vi har just städat undan middagen och sambon tänker ge sig iväg och fiska. Det är en sån där härlig sällsynt sommarkväll och jag bestämmer mig för att följa med och fiska, visst att tv-soffan lockar men jag är inte redo med den här helgen ännu.

Laddar upp med några extra drag och beteslås i en liten fiskelåda som jag sätter i benfickan på mina fjällrävenbyxor. Vis av tidigare erfarenheter av att bottennapp är vanligt förekommande när jag fiskar i strömmande vatten.

Vi svänger ned på en parkeringsplats och tar en stig genom stor och gammal skog fram till älven. Den låga solen kastar härliga strålar genom skogen och vi kommer snart fram till vattnet.

Sambon mumlar något om att han går uppströms och pekar på en plats han tycker jag kan fiska från innan han går. Med kameran runt halsen, fiskespöt i ena handen och ett stadigt grepp runt kaffetermosen med den andra handen hoppar jag ostadigt över några stenar för att komma ut till en större stenhäll i vattnet.

Gör i ordning fiskespöt och ser hur det vakar en bit utanför. Balanserar längst ut på en sten och kastar några kast. Inser att jag kommer att fastna en hel del och svär över att jag bara tog med mig mina nyaste och finaste drag. Här hade det varit läge att använda några billigare och äldre drag om man ändå bara ska fastna hela tiden.

Inte helt oväntat fastnar jag ganska fort och får lov att slita av linan. Googlar hur man knyter fiskeknutar samtidigt som jag häller upp kaffe i kåsan. Min fiskekamrat, som oftast är den som får knyta fast det där beteslåset åt mig, är alldeles för långt bort för att komma och rädda mig. Dessutom har han en lax i sikte gjorde han mig varse om när han passerade tidigare för att hämta något han glömt i bilen.

Lyckas få fast beteslåset och krokar fast ett nytt drag. Njuter av att solen värmer och att myggen håller sig borta. Forsen brusar och de där vakande fiskarna inger hopp om att det i alla fall finns fisk i vattnet. När jag för tredje gången tappar draget i ett bottennapp ger jag upp fiskandet och sätter mig ned.

Låter solen värma mina axlar och dricker några koppar kaffe till. Det gör inget att jag just kastat bort alla mina finaste drag eller att jag inte fick någon fisk, det är kvällar som den här som lägger sig som bomull runt hjärtat och värmer långt efter att solen gått ned. Eller ja, solen går ju inte ned hos oss den här årstiden, men ni fattar…

I den här familjen vill vi gärna vara utomhus om helgerna, i alla fall de två vuxna och den fyrbente i familjen. Den ovuxna delen av familjen är inte alltid lika sugen på att vara ute, och helst inte om ute innebär skogen eller fiska. Oftast är protesterna störst innan vi tagit oss iväg, när vi väl befinner oss utomhus är vi tydligen aldrig redo att åka hem.

En höstig lördagsförmiddag tog vi oss ut till en fiskesjö med matsäck och kaffe. Sjön låg spegelblank och fisken vakade oavbrutet.

Mutor i form av chokladbollar och tomater (!) fick den yngsta i familjen att följa med och till och med ta med sig sitt eget fiskespö, även om det inte användes så flitigt.

Trots att fisken vakade så lyckades vi bara lura en liten stackare och när jag fastnat tillräckligt många gånger i vassen så gav jag upp. Jag plockade fram kameran istället och fotade en stund innan jag satte mig ned för att njuta av några (!) koppar kaffe.

Vi återkommer nog en annan dag och gör ett nytt försök att fånga fisken, om vi lyckas lura med den där ynglingen som självklart aldrig ville åka hem den här förmiddagen heller.

Spara