Det här året har verkligen inte varit något vanligt år någonstans känns det som. Vädret har inte varit som en vanlig sommar och odlingsåret har varit annorlunda det med. I växthuset har jag kört extravärme i princip hela sommaren. Och så sent som den 20 september stängde jag av värmen och tömde växthuset på de grödor som fanns kvar.
Tomatplantorna plockades av och komposterades, alla omogna tomater fick komma in på en bricka för eftermognad.
Gurkplantorna plockades ned, och faktiskt fanns det ett par gurkor som fortfarande gick att äta. Annars så är det inte särskilt goda den här tiden på året.
Kapkrusbärsplantorna, jag hade två i år, hade fortfarande ganska mycket omogna bär på sig. Jag plockade de mogna bären och resten åkte till komposten. Man får liksom välja lite vart man ska lägga sin energi känner jag.
En melonplanta var också kvar men den stackars lilla cantaloupemelonen var inte alls mogen för skörd. Den kanske hade hunnit mogna om jag fortsatt köra värmen i växthuset ett par veckor till…
Sett över hela säsongen får jag ändå vara nöjd med odlingen i växthuset det här året. Gurkorna kom igång sent men har sedan levererat bra, majsen blev en flopp i år igen, och melonerna levererade hyfsat. Hemmaodlad honungsmelon kan vara något av det godaste som går att odla?
Tomaterna har gett en generös skörd och där har jag inte mycket att klaga på. Däremot tänkte jag ta en lärdom från årets tomatodling, nämligen att tänka mer på vilka sorter jag odlar nästa år. I den här familjen gillar vi körsbärstomater mer än ”vanliga” tomater, och den yngsta av oss tycker inte om de gula tomaterna. Om jag nu kommer ihåg att tänka på det när jag sitter där i mars och pillar ned fröer i jord villsäga?!
