Etikett: Arvegods

En sann prylsamlares bästa vapen är att utnyttja sin motståndares svagheter. I den här familjen innebär det att utnyttja sambons ouppmärksamhet när det kommer till förändringar i hemmet. Ni vet den där genen som vissa har när de inte upptäcker att det är nya gardiner i köket eller när det har kommit nya prylar i hemmet.

På det viset så kom den här stolen in i vårt hem. Ett arvegods från mormor (igen) som jag för flera veckor sedan smusslade in i ett hörn i hallen. Häromdagen frågade sambon ”om den där verkligen stått där förut?” Så klart den har! Den har stått där i flera veckor nu!

Nu när stolen är en helt legitim del av lösöret i huset så återstår bara att hitta den perfekta användningen för den!

Det råder något slags förbud här hemma, för mig, mot att ta hem fler prylar och saker. Jag kan förstå min käre sambo på ett sätt, det är ju så klart svårt för honom att se vad jag tänker med allt skrot jag drar hem. Men jag kunde faktiskt inte låta dessa tre stolar gå till skroten när jag fick lov att titta in i en gammal lada här om dagen.

Så, lova att inte skvallra för han jag bor med. Tre slitna nötta stolar har jag just nu smusslat in i växthuset och en gammal flaska råkade också följa med.

Jag tänker mig en omgång med slippapper på stolarna och beroende på hur mycket färg som släpper så kanske jag måste gå över med ett varv med penseln också.

Stolarna är inte jättesköna att sitta på men de kommer att passa finfint ute på den inglasade altanen nästa år! Se, jag hade visst ett syfte med att släpa hem tre stolar som var tänkt att gå till skroten!

Spara

Jag har skrivit en hel del förr om arvet från mormor. Mycket är fortfarande inte uppackat och jag klurar på en förvaringslösning för allt pysselmaterial. Men när jag röjde bland lådorna en dag i jakt på annat så fyndade jag en massa gamla trådrullar.

När jag går igenom lådorna från mormor känns det nästan som att jag går igenom en hög med loppisfynd. Tänk att man kan tycka vackert om samma saker som ens femtio år äldre mormor gjorde…

När jag får ordning på alla saker vill jag ställa i ordning en liten syhörna och där ska dessa trådrullar få en alldeles egen plats tror jag minsann!

Spara

I morse tjöt väckaren strax före halv sju. Vi klädde oss för regn och den sista matchen i helgens fotbollscup för dottern. När vi kom hem, lagom blöta, var klockan bara förmiddag och en vanlig helg skulle vi nog knappt ha klivit upp den tiden ens. Regnet drog vidare och solen hittade fram. Vi softar på riktigt idag och jag tar en vända ut i trädgården för att vattna det som regnet inte kommit åt. Dricker kaffe emellanåt för att inte somna på soffan och laddar upp för en arbetsvecka.

Funderar på var jag ska förvara den fina teservisen från Höganäs keramik som jag ärvt av mormor och spånar på ommöbleringar. Om jag har tur kanske jag lyckas hänga upp ett par nyinköpta gardiner i köksfönstret under eftermiddagen i alla fall.

Den ”lediga” veckan har passerat och jag har spenderat fredags förmiddagen med att skriva en omtenta. Med tanke på förberedelserna så gick den oväntat bra om än jag inte vågar hoppas på att jag klarat den. Det börjar också bli dags att förbereda kvällens, väldigt dåligt planerade, 10-års kalas där jag lovat att det ska finnas en skattjakt med. Fikat fixade jag på affären tidigare idag och tårtan blir glass från glassbilen, enkelt men ger inte så många ”mammapoäng” antar jag. Skattjakten däremot har tydligen blivit en tradition och dottern har fått för sig att jag är en superfixare när det kommer till skattjakt, vi får väl se om jag fortfarande är det efter ikväll…

Sen åker vi till Stugan i forsen och fortsätter kalasandet hela helgen lång.

Igår, när strömmen var borta, plockade jag bland arvegodset från mormor igen. Ytterligare några glasskålar åkte fram tillsammans med ett par näverskålar. Och i den underbara handväskan som mormor gjort av näver tänker jag stoppa ned en massa restgarner som åker med till stugan.

Trevlig helg!

Efter morgonpromenaden med hunden, som idag gick förbi den gamla trädgården (på den några veckor gamla bilden ovan) som alltid gör mig så nyfiken, intog jag dagens första kaffekopp vid köksbordet.

På schemat för dagen står det pappersarbete och jag har en tjock lunta med papper som ska bokföras på mitt skrivbord. Min startsträcka för att ta tag i den där pappershögen är fasligt lång, fast än jag vet att när jag väl är i gång så är det inte alls jobbigt eller tråkigt.

Fyller upp kaffekoppen och tar den med till kontoret på övervåningen. Öppnar dörren till balkongen och slänger en blick över kaoset på mitt kontor.

Ila ligger som vanligt i sin fåtölj men överallt på golvet i kontoret står lådor och kartonger med pysselsaker som jag hämtade ur mormors hus igår. Jag lastade bilen full och ändå behöver jag åka till huset igen för att hämta några kartonger till. Det kliar i fingrarna att sätta igång att organisera dem men det får vänta till en annan dag.

Under tiden som datorn startar upp hinner jag fundera lite över vad jag ska fylla korgen med och vad jag ska göra med alla tyger som jag plockade med mig från mormor, jag som knappt kan sy.

Jag tar en runda på internet för att läsa det allra viktigaste som hänt sen sist och rensar sedan skrivbordet från allt utom pappershögarna som är dagens uppgift. Med lite fokus så kanske jag hinner börja organisera pysselsaker i eftermiddag!

Tidigare i vår gick min mormor bort och tömningen av hennes hus pågår för fullt. Jag har bland annat fått ärva hennes gungstol och en stor del av hennes pysselsaker (som innehåller över femtio års samlande av allt möjligt). Jag håller som mest på att gå igenom de saker jag hämtat hem och inser att jag inte bara har ärvt materiella ting av min mormor. Jag har även ärvt mitt intresse för att skapa och samla av henne. När jag öppnar en låda fylld med urklipp från gamla tidningar och vackra presentaskar förstår jag precis. De kan ju vara bra att ha någon gång.

Kvar finns också en mängd påbörjade projekt som jag inte riktigt vet vad hon hade tänkt göra av men jag tänker göra försök att färdigställa en del av dem.

Att få överta mormors alla kreativa idéer känns som en väldigt stor gåva och jag hoppas att jag allt eftersom tiden går också utvecklas till den kreativa slöjdaren som min mormor var. <3