Friluftsliv, vardagsliv, trädgårdsliv och allt där emellan
Jag har nämnt tidigare att jag åkte till Saxnäs en helg. På vägen ned delade jag bil med likasinnade och tog omvägar förbi öde gårdar i västerbottens inland.
Alla hus var inte öde, en del av dem fastnade i kameralinsen bara för att de var så vackra.
Varje gång jag ser öde gårdar så vill jag bara rädda dem. Ryser vid tanken av hur många generationers slit som vi bara låter gå till spillo när vi lämnar gårdar till dess öde.
Under förra veckan tog jag hunden med mig på en promenad till en slåtterstuga i skogen. Jag har passerat den många gånger förr men då mestadels på hästryggen. Sist jag passerade var det dottern och jag som var ute till fots på ett skogsäventyr och den gången gläntade vi på dörren men jag hade inte kameran med. Den här gången hade jag kameran med mig men dörren gick inte att glänta på. Snön hade rasat från taket och byggt en rejäl mur.
Den lilla slåtterstugan står mellan en djup skog och det som en gång var ängar men numera är igenvuxna ganska sura marker. Jag minns när vi brukade passera till häst här då fick man passa sig för att hästen skulle sjunka igenom på de sura markerna.
Den lilla stugan användes förmodligen en gång i tiden som övernattningsstuga när man bärgade skörden från de intilliggande ängarna. När man slutade bruka markerna runt omkring så har stugan lämnats till sitt öde. Träden som har vuxit upp tätt inpå stugan vittnar om att det var länge sedan någon tog hand om stugan.
När snön har tinat bort ska jag göra ett nytt besök, jag vill om inte annat åtminstone titta in igenom fönstret för att se hur insidan ser ut.
Torsdag betyder en titt i mitt bildarkiv där temat idag är ödehus. Jag har tidigare publicerat ett inlägg med bilder från en morgonpromenad där jag passerade några av ödehusen här i byn. Idag tittar vi på andra ödehus som jag har passerat och förevigat på bild.
Alla dessa vackra hus, varför har man bara lämnat dem? (Okej, alla är inte vackra, det finns ruckel också) En del av dem är fortfarande fullt möblerade och bara står där övergivna och ensamma. Jag tycker det är sorgligt men också otroligt spännande. Jag vill veta mer, vem bodde där och varför bor ingen där nu?
Innan jag började löpträna hade jag som vana att ta en längre promenad med hunden varje morgon. Då passerade vi ofta över ”Den lilla ån” och jag gjorde en liten följetong på Instagram under #denlillaån. Det börjar bli ett tag sedan vi tog den morgonrundan så häromdagen bestämde jag mig för att det var dags igen. Dessutom var jag nyfiken på om ägaren till ödehusen hade julpyntat i fönstren även i år. Den här gången tog jag med mig stora kameran.
Vattenståndet i den lilla ån är högt och isen har inte hunnit lägga.
En gammal ladugård (?) längs vägen får mig att undra vad som finns innanför väggarna där.
Och visst var ödehuset julpyntat till första advent även i år. Skamligt att ett sånt mysigt litet hus ska stå tomt och öde.
På samma tomt som det julpyntade ödehuset står en underbar liten bagarstuga.
Däremot hade det lilla sommartorpet i bilden ovan ingen julbelysning tänd i år, även om jag tror att man kan skymta adventsstaken i ett av fönstren.
Vår by är otroligt vacker men man blir så lätt hemmablind. Allt blir nog dessutom lite extra vackert precis innan solen går upp.