En ganska vanlig fredag vid lunchtid (i fredags) åkte jag och dottern de femton kilometerna till ICA för att hämta ut ett paket och snabbhandla något ätbart till lunch. Tidigare på morgonen hade jag scrollat igenom mitt eget flöde på instagram och fnissat lite över att jag ifjol åkte till samma ICA för att hämta ut ett paket men glömt id-kortet hemma och fick åka hem för att hämta.
Den här fredagen blev det snäppet värre. Jag checkade nämligen ut paketet i kassan och betalade för det ätbara vi köpt till lunchen men glömmer sedan av att plocka med mig paketet. När jag svänger in hemma på infarten inser jag mitt misstag och blir lite rädd för mig själv. Som tur var låg det varken något dyrt i paketet eller någon julklapp. Jag ringde till butiken och bad dem lägga undan paketet så jag kan hämta det senare (om det fortfarande finns kvar).
Det jobbiga i kråksången är att sånt här inte brukar hända mig. Jag är den som har koll på saker och absolut inte klantar till det på det här sättet. Jag lockades att googla symptom på alzheimer men stoppade mig själv och la mig på sofflocket istället. Sen kom den här ↓ lilla damen och förgyllde vår fredagskväll, eller mest dotterns för jag gled iväg på en trevlig julfest.
