Med avundsjuka ögon har jag i några veckor nu scrollat igenom bilder på vår och vårtecken från de södra delarna av landet i olika sociala medier. Fast besluten om att jag ändå älskar den årstid vi går igenom här uppe i norr men dock med en gnutta avundsjuka. Men så i morse vaknade jag strax före klockan 06:00 av ett välbekant ljud. Svanarna på väg ännu längre norrut passerade över vårt hus. När de välbekanta ropen tystnat somnade jag om igen, vaknade av väckarklockan en timma senare med ett leende på läpparna.
Snart har vi snöfria vägar och just nu smälter snön i en rasande fart. Det droppar från taken och man vill inget hellre än att vara ute i solen när den behagar att visa sig.
Under gårdagen försökte jag ta en paus från mitt skärmarbete och sitta i solen på bron en stund. Laddade upp med lammskinn, en kaffekopp och en stickning. Ila tog såklart skinnet i beslag och jag hade inte ro i kroppen att sitta så länge, men några fräknar till på näsan kan jag nog allt räkna in!
Och jag som inte vill att våren ska dyka upp så snbbt som den verkar göra. Jag är inte färdig med vårvintern än!
Nej, jag hade också gärna stannat i vårvintern en stund till, men man får försöka njuta så gott det går! :)